sarainorge

Finns så många olika ögonblick som jag skulle kunna skriva om.
Men jag måste dessvärre välja ett, vilket är otroligt svårt.

Men det finns två datum som jag aldrig kommer att glömma.
7 februari 2007 och 1 maj 2010.
Det är två dagar då luften gått ur mig, då jag inte vetat vad som är upp eller ner, då jag varit beredd att göra vad som helst för att få tiden att gå tillbaka.
Den 7 februari 2007 dog farfar efter en lång kamp mot cancer.
Den 1 maj 2010 dog morfar efter en lång kamp mot samma hemska sjukdom.

Jag viste att dessa dagar skulle komma långt före dom kom, men det finns något inom oss alla människor som förnekar verkligheten.
Ögonblicket då jag fick dessa två samtal är något jag aldrig kommer glömma.

När farfar dog så var det nästan så att jag kände på mig att det var något fel. Jag ville inte svara när mamma ringde och jag ville absolut inte förstå att det hände.
Just i det ögonblicket fattade jag ett beslut som jag aldrig kommer att glömma, jag valde att inte se min älskade lilla farfar en sista gång.
Jag hade så gärna velat se honom och verkligen ta farväl ordentligt. Men jag vågade inte, jag var inte nog stark just då eller så var det bara en instinkt att säga nej till det erbjudandet.

Dagen då morfar dog var jag så sjukt bakis så det finns inte. Valborgs så hade jag och Erica haft en så grymt rolig kväll och jag mådde absolut inte alls bra när jag vaknade.
Telefonen ringde och ringde, det var mamma. Jag tröck bort och ville absolut inte svara. Jag ville sova!
Till sist svarade jag med en otroligt otrevlig röst och jag kommer så väl ihåg vad jag sa
-Va fan vill du, jag sover och är bakis!
-Jag tänkte bara säga att morfar dött fick jag till svar.
Jag blev helt tom, jag viste inte vad jag skulle göra. Jag kunde inte gråta, allt var overkligt.
Kort där efter ringer pappa som ber mig ringa lillebror.
Sagt och gjort, ringer lillebror och vi far till stugan.
Jag kunde absolut inte köra så vi åkte epa. Jag, Fredrik och Åsa i lilla epan.
Väl i stugan så brast allt!!


Detta är två ögonblick i mitt liv som jag aldrig kommer glömma.
Det är två ögonblick som jag aldrig trott skulle komma.
Mormor&Morfar, Farmor&Farfar har alltid och kommer alltid att vara odödliga.

Jag vet att ni sitter och dinglar med benen på varsitt moln och tar en whiskey ihop, farfar drar fram en bit torrkorv och ni skrattar och har det bra.
Sen berättar farfar någon härlig historia och morfar muttrar lite så där som han ibland gjorde.
Sen diskuterar ni allt mellan himel och jord och avslutar med att ni är oerhört stolt över mig!